Valdag i Japan, mat i KK och vidareutbildning i dykning

Anouk



Jag och Kuni



Chilli på marknaden



Jag chillar på en bänk i KK's största shoppingmall



Idag har det japanska folket röstat fram oppositionen med en jordskredsseger. Min host Kuni skyndade sig hem för att kunna se nyheterna och valresultatet. Jag var mest fascinerad över vinnarna som grät och tackade folket, precis så japanskt som mina fördomar höll för sant. Det är spännande att tillbringa tiden med folk från olika kulturer och med olika traditioner. Kuni är väldigt artig och försynt och han motsvarar precis min bild av en japansk person. Först skrev jag japansk man, men jag insåg snabbt att jag inte alls ser honom utifrån kön. Det finns nåt väldigt asexuellt över asiater, eller kanske är det framförallt de asiatiska männen som jag menar, jag vet inte vad det är som får mig att säga det, kanske är det att jag är kvinna och upplever männen som något feminina i sina drag och sina, i vissa fall, bräckliga kroppssbyggnad. Möjligen har det också att göra med att de upplever mig som väldigt lång och kraftig (eller som min förra hosts dotter Joeanne uttryckte det "You look like a man, very big arms - and you don't sing nice like mummy" ) Kanske är det dualiteten igen - eller snarare dikotomin som spelar mig ett spratt. Det vill säga, jag upplever männen som asexuella eftersom de inte motsvarar min förväntan på motsats? Hmm, hur är det i så fall om man är gay? hmmm, måste fundera mer på detta tror jag.. får återkomma med närmare tankar senare.

Just nu sitter vi hemma efter att ha handlat på ett stort shoppingcenter tillsammans med ungefär en miljard malayer. Jag har adopterat en ny matvana och köpte tonfisk och citron som jag tänker äta på bröd- tack Ghassab för det enkla matreceptet. Vi stannade också på fruktmarknaden och där köpte jag mango, rambutan och citroner. Det var en vacker marknad och mycket människor i rörelse. Ensam är man aldrig här. KK har en befolkning på ca 400.000 + invånare och är alltså i befolkning räknat nästan dubbelt så stort som Uppsala, det är svårt att tänka sig eftersom det räknas som en liten stad här. Idag kom Anouk hit också, en CS tjej som kommer från Holland och som ska resa i 5 veckor runt borneo, bali etc. Hon är helschysst och Kuni hostar henne också, så vi bor ihop. Imorgon ska hon bestiga Mt Kinabalu och vi var och letade strumpor till henne imorse. Jag köpte ett par nya teva flippisar, sjukt bra för min stackars fot. 40kr tyckte jag var ett ok pris, för ett par flippisar som kostar 400kr hemma.
Maten är också billig och idag käkade vi på ett hak vid vattnet, till ljudet av vågornas inrullande och lukten av saltvatten och till viss del sopor, åt jag Nasi Goreng med seafood och wokade grönsaker och drack ice tea, till det fasila priset av 26 kr. En mycket bra middag i min mening.

Imorgon ska jag genomgå EFR dvs nästa steg för att kunna ta min Rescue diver. Lite irriterande är det dock att jag inte gjorde det på skolan hemma, eftersom det hade varit gratis. Men det han jag inte med i våras och om jag ska göra Rescue Diver så måste jag ju ha det, så det är inte så mycket att grubbla över. På torsdag sticker jag till Sandakan och 4 dagar i djungeln, efter det sticker jag till Semporna för att dyka på öarna. min förhoppning är att jag kanske ska kunna göra min Rescue Diver där.

Nu ska jag snart gå och lägga mig, men vi hörs snart igen....

KL innan KK

Hos min host i KL, jag stannade mellan en 26:e och den 29:e då jag flög vidare till Kota Kinabalu. Hennes dotter Joeanne var hur gullig som helst och vi gick ut och matade fiskarna i dammen brevid huset. Vi käkade thaimat och bowlade. Helt enkelt en topppen vistelse.

It is a thing of beauty...

Nice to have a ankle the size of an elephant foot.



Thought you would like to see it from different angles to really appreciate it..hahha




29/8

Well, what do you know.. Since I didn't have enough truble God - or who ever- thought that I needed a sprained ankle. I mean just to give me something to worry about..hummpf...It all happens for a reason right? Or perhaps I was just fresh out of luck. I have been so happy about the fact that my body has given me great opportunities to see and do things without any problems what so ever. I even thanked it for surviving the hikes downhill in Jordan, which was a far more exhausting than I have mentioned. Then this happens.. haha the irony..

Woke up this morning and got everything done and ready before Joe (my fab host) got up and we had to leave. Walking from the appartment, we had to go to the parking house for the car, I tripped whilst sporting two rucksacks and a water bottle. I didn't see the small stepp that ruined my left foot. I even heard the foot cracking..and f**k did it hurt. I sat down instantly saying a few well chosen words..(they seemed appropriate at the time..) I could feel the foot swell, but what to do.. Joe dropt me of at the train station. I went with the train to KL Sentral, and changed for the bus to the airport. When I finally reached the airport I got hold of some elastic bands and could sit down to sort my foot out..until then I hadn't realised how bad it actually was. Damn, to say the least. To my absolute fortune Kuni (My host in KK) picked me up at the airport, when I arrived in Kota Kinabalu. I don't know yet how much this will set me back, but I guess that I can forget about walking Mt Kinabalu, which was something that I had planned to to. I'm now sitting in Kuni's appartment cursing my weak ankles and to be honest I feel a bit sorry for myself -even though I know it is an absolute waste. Anyway, I'll stay here for a few days, Kuni has a pool close to his house, so I hope the weather is great tomorrow, because then I'll just hang around there reading a book and hoping that my ankle will get better soon.
Meena, I could really use some of your reiki now :-)

For all my students.. could you help me wrap it?

18.49 update.. hehe.. it gets stiffer.. damn, dubble damn.. It looks like a tennis ball attached to the side of my foot..

Tobias- what to do- what to do?

ps. I could do with a few comments here wishing me well;).. haha..thats me gone fishing for mental support and a bit of sympathy..hihi..

Happy

Today was a good day! Had great conversation with important people...wept but felt fine afterwards. Spent time in KLCC, tried to go up the towers but was too late. Bought a hat and boardshorts from Billabong..Is niiiice..as Borat would have said.
KL is an awesome city, I enjoy being here and the couple I couchsurf with are supercool. We had dinner at one of the great shopping malls and afterwards we went bowling. I won the first set, but then I lost my game..f**k. Anyway, I'm leaving for Borneo in the morning, so I guess I see you all there! Take Care you wonderful people of the world.

Vad ska man säga, jetlag och kulturchock. Ytterligare en gång poängterar jag att tankarna svindlar och erfarenheterna haglar. Idag vill jag ingenting göra, jag vill bara vara "hemma" hänga på nätet och skriva. Jag behöver ventilera, få ur mig så mycket jag bara kan- göra en backup av allt som finns inom mig. Jag gör en Elli och skriver på en bok, eller bok och bok..jag vet inte vad det är, och egentligen är det två projekt för det ena är på svenska och det andra är på engelska. Dessutom kommer det en del poesi flytande ur mitt inre, vi får se vad det blir av det i slutändan.

Idag sitter jag inomhus och tar det lugnt. Det behövs. Jag har matat fiskarna i dammen tillsammans med Joanna, dottern till min host. Hon är 6 och full av energi. Jag spenderar mycket tid framför datorn- mest för att jag kan och för att vi har wi- fi - sweeeeeet - duuuuude.... Det är konstigt hur lycklig man kan bli av en bra internetuppkoppling!

Just nu pendlar jag mellan lugnet hemma och lugnet borta. Jag längtar hem till det som är mitt och alla nära och kära, att kunna bete sig precis hur man vill i sin egen lägenhet är en underskattad sysselsättning. Just nu regnar det ute, det är första gången sen jag åkte från Sverige som jag ser regn. Kanske är det därför jag tänker på hur det är hemma. Jag har det oförskämt bra, men ändå är jag inte nöjd. När ska jag lära mig? När ska jag känna mig lugn, när ska alla freakiga känslor lägga sig och jag bara kunna njuta av nuet. Korta stunder lyckas jag med mitt mission, men sen trillar jag dit i tanketräsket och tankar som drar med sig lite för mycket negativ energi för att jag ska vara helt ok med det.

Jag känner det som om jag inte kan lösgöra mig från mina fördomar med jante i spetsen. Hemma har jag en del projekt och saker som jag vill göra, tex måla om i vardagsrummet, kanske flytta till ett hus, gå en språkkurs, rensa förråden och skaffa en platt-tv.. Allt detta hör till den person jag är när jag är hemma. Nu känns det så jäkla långsökt att ha en platt-tv eller måla om i vardagsrummet. Varför skulle jag öda tid på nåt sånt och behöver jag verkligen alla prylar och projekt? Har jag inte alla dessa grejer, bara för att jag värdesätter det jag åstadkommer snarare än det jag är? Kanske är det dags att inte göra ett skit, å bara njuta lite? Äsch jag vet inte.
Här behöver jag släppa detta, mest för att kunna just njuta - varför ska man behöva åstadkomma för att anse sig ok? Varför ska man alltid prata om vad man gjort på jobbet eller vad man jobbar med, eller vad man har för projekt, jag är less på det. Jag är less på att jag är en del av den mentaliteten. Jag slits mellan den vardag som verkar vettig när jag är hemma i Sverige och den potentiella verklighet som lurar runt hörnet ute i världen. Det finns så många sett att leva sitt liv på och jag vill så gärna känna att jag väljer det som faktiskt känns rätt. Det som gör mig nipprig är bara det att jag fan inte vet vad som känns rätt- min magkänsla visar sig ibland men försvinner lika snabbt som en skrämd räv. Jag är otålig.. farao.. borde jobba på det antar jag...Till viss del vill jag ju ha ett "svensson liv" med villa, vovvarna, barn och bil.. men sen i mitt andra jag känner jag bara avsmak och vill fly och bo på en ö ute i söderhavet och dyka och käka mango hela dagarna.(Något överdrivet kanske) men jag tror ni förstår poängen. Jag ledsnar så kapitalt på mig själv när jag hamnar snett i tankebanorna och tänker att "bara jag inte väljer fel" -Jag menar vad kunde gå fel? - Jag har ju ingen aning om hur det skulle gå om jag gjort annorlunda; och det går ju absolut inte att lägga in värderingar i det och påstå att det ena vore bättre än det andra- eftersom det aldrig går att veta i efterhand. Slutsats= slöseri med tid och jävligt onödigt. Nu ska jag försöka att tänka om istället och lyssna inåt och koppla bort oron i hjärnan för ett tag.

- nedkoppling sker -

Jag visste väl i och för sig att allt detta skulle inträffa och förmodligen betyder det bara att jag behöver gå igenom det, förr eller senare... So I guess, better sooner than later right?

Idag har jag köpt ett par nya flip flops, det behövdes verkligen. Det blev ett par blå, billiga och enkla. Får se hur länge de håller. Joanna vill gärna gå ner och bada i poolen, men jag sa nej eftersom det regnar. Förhoppningsvis kan vi bada imorgon, om jag nu kan stanna här - vilket jag hoppas.

Ett inlägg till lärare..

Jag tänkte att jag skulle ge mina kollegor något som kan användas i undervisningen..hur vet jag inte riktigt än, men men...Kanske i naturkunskap, geologi eller liknande:P

Mujib i Jordanien, ett naturreservat som jag lyckades få komma in i fast att det är stängt för Ramadan!


Jag klättrar ut ur en grotta!



Sandsten i Petra, vackert färgat av mineral. (För visst heter det mineral även i plural? Emma och Frida? hur konstigt det än låter - man vill ju säga mineraler:P)





Ökenödla på sandsten i Petra

Tänt var det här

Här gör jag min första "burn", dvs snurrar eld. Detta var sista kvällen i Sharm och C tyckte att jag kunde testa med eld eftersom jag lärt mig snabbt hur man skulle hantera Poi. När jag skulle resa fick jag hans första poi, så att jag kan fortsätta att öva på min resa. Det är ganska svårt men efter ett tag så går det. Jag kan fyra movements nu, men jag är dålig på kombinationer än, men det kommer. Svårast är bakom ryggen/över huvudet med vänsterhanden, men som sagt det kommer.


Här står jag framför Craig, som spinner rep



Här ser ni mig i förgrunden och C i bakgrunden.



Jag trasslar med poien



Jag med poi och C med rep




Jag! Lyckan att kunna göra en dubble weave är total!

Badar i döda havet

Vattnet i döda havet känns nästan som en olja, huden blir alldeles oljig när man badar och man får akta sig noga för att få vatten i ögonen iom att det är så salt. Vi stannade längs vägen och klättrade ner till vattnet så jag kunde bada i havet. Det var en märklig upplevelse, men härligt att inte behöva anstränga en muskel för att flyta. Det coolaste var nästan att kunna sitta rakt upp och ner i vattnet utan att tippa eller sjunka till botten. Tänk att det finns så mycket spännande platser på jorden!

På flygplatsen

Jag köpte inget heligt vatten i Jordanien, jag höll på att kissa på mig av skratt när jag såg att de sålde heligt vatten från floden jordan, där jesus döptes på flaska. tydligen är det värt 13 dollar..sweet.. heligt vatten för 13 amerikanska, ja jävlar världen är sjuk, eller bara sjukt rolig, jag kan inte bestämma mig.

Nu sitter jag på Gloria Jean's i Bahrain och väntar på min flight till Kuala Lumpur. Jag lyssnar på Katie Melua och dricker en latte. Känner mig lagom internationell och betydelsefull, haha.. Bortsett från att jag förmodligen har minst guld runt halsen eller i öronen av kvinnorna - ja de du ser det på. När jag landade och slog på telefonen fick jag ett välkommstmeddelande där jag fick veta att om jag valde just deras nätverk så kunde jag vinna ett kilo guld.. Inte illa.. De har ju råd i alla fall. bissart. Jag kan inte släppa att jag vaknade i en grotta i morse med 16 kameler utanför och nu befinner mig bland businessmen och topprika sheiker på en flygplats där rolex och cartier är norm. Världen är märklig och jag måste aklimatisera mig. Jag hinner inte meeeeeeeed, aaaaandas, aaandas.. enjoy the ride hon, because it just keeps moving..
Nu ska jag snart ombord på flygplanet. Vi ses i Malaysia

Hur man kör fast i öknen...

Lunch bedouinstyle


Fast i sand



I solnedgången ovanför Petra



Högt upp i sandstensbergen, lycklig så det spritter i kroppen



Jag utanför "skatten"



Vi körde såklart fast, Ghassab kör bra men lite galet, så han brassade rakt ner i ett sandhål mitt i ingenstans. Som tur var lyckades vi hitta några barn som sprang iväg för att hämta sina fäder som skulle komma med bil och dra upp oss. Eftersom det är Ramadan är det ju svårt att få folk att göra nånting, då de flesta passar på att sova under dagen, s9å det tog ett bra tag innan vi lyckades få nån hjälp. Väl uppe bestämde vi oss för lunch beduinestyle. Dvs bröd, te och lite sardiner med pressad citron över.
Här i jordanien har jag varit föremål för familjegräl och pengadispyter. Ghassab har en bror Ghassan, han tycker att jag ska betala mer pengar för att Ghassab tar mig runt på diverse turer. Ghassab har bott i tyskland i 17 år och tycker att pengar är idioti, så kontentan blev att jag under ett antal dagar blev utfrågad av Ghassan om vad och var jag gjort/varit under dagen och avv Ghassab instruerad att ljuga så det visslar om det. Jag har alltså inte varit och badat i döda havet, jag har heller inte varit i Wadi Rum och jag har absolut inte gått bakvägen in i Petra. Hahaha. Märkligt när man kommer bakom "turistridåerna" och inser hur det vardagliga livet ser ut och vilka maktkamper och bekymmer som råder i det vardagliga jordanska livet.
Nåväl, det är deras bekymmer för nu flyger jag all världens väg och lämnar Jordanien bakom mig, för den här gången. Nu befinner jag mig alldeles intill Gate 3 där jag ska ta flyget till Bahrain och sedan vidare till Malaysia.

Ramadan i Jordanien

Ramadan har just startat och det mesta gar i sta har. Affarer stanger och de flesta sover under dagen. Livet stannar av fram till solnedgangen och manniskorna verkar mest upptagna med att gora ingenting. Igar kom vi hem efter en hel dag i bilen och en fastkorning i oknen. Sa fort vi kom hem bjod Ghassabs mamma pa soppa, som jag slukade med god aptit. De ar mycket noga med att papeka att Jordansk mat ar av hog kvalitet och minsann inte alls som Egyptisk "skitmat" som man blir dalig av. Jag kan inte annat an halla med... Jordansk mat ar fantastisk god, for att inte tala om det sockersota teet som de bjuder pa sa fort du stannar till lite for lange pa ett och samma stalle.

Igar blev vi (efter soppan) inbjudna till Ghassabs syster som bor tre hus bort. Dar var det middag ma ni tro. Ca 40 pers hade samlats for att ata mat tillsammans..Alla familj.. Det hade kokats mat i grytor stora som badkar och jag fick plats mellan kvinnorna runt ett gigantiskt fat med ris och lamm. Sittandes pa golvet med en brodbit ar det bara att hugga in med hogerhanden. Kvinnorna foser valvilligt over mer mat mot mitt hall och plirar under sjalarna pa mig. Det var tva andra vasterlandska kvinnor dar ocksa, det visade sig att de ocksa couchsurfar, men hos Ghassabs systerdotter Amira. De var italienskor och hor och hapna sa hette den yngsta Eva.. Vad ar sannorlikheten? Ja menar, tva tjejer som heter Eva couchsurfar inom samma familj samtidigt i Petra. Anyway, middagen var fantastisk och efterat drack vi te och barnen spexade pa alla mojliga vis. Natten spenderade jag ute i Ghassabs familjs 2000 ariga grotta. Sov som en dod, vaknade av mig sjalv tva minuter i 8.
Jag har sa manga funderingar som rusar omkring i mitt huvud och jag vet knapt ut eller in langre , det ar sa mycket sprak, kultur och nya intryck att det knappt finns plats for reflektion. Jag ser fram emot nagra ensamma timmar pa flygplatsen och flygplanet imorgon, for just nu ar jag lost in translation.

Jag aterkommer med mer utforliga tankar nar jag hunnit samla dem lite mer.

Varma okenvindar sandes er alla!

Mina egenhandigt stulna vindruvor och fikon
De smakade ljuvligt vill jag lova!!



De stulna vindruvorna som vi tvattade i en liten kalla



Tack Mamma och Pappa, for utmarkta skor att vandra i! Sa har sag de ut nar jag kom hem igar.


Petra,Skatten!



Jag under vandringen till toppen.

Jordanien

Petra


Varldens sotaste flicka som jag traffade under ett pistagetrad.



Ett agg kokt i sand



Jag slar in aggen som ska kokas pa morgonen



Vara hemgjorda lampor i okennatten

Jordanien och Petra

Idag har jag vandrat ungefar 1mil i oknen och klattrat i bergen runt Petra..Det var heeeeeeelt fantastiskt. gardagen startade med att jag flog fran Sharm och lamnade den delen av resan bakom mig, val i Amman blev jag upphamtad av Ghassab och hans bror Ghassan vi korde ner till Petra pa ett par timmar och pa vagen hamtade vi upp en guide som hette Ralf. Val "hemma" i Petra sa bjod Ghassabs mamma pa mat och vi satt ute och kakade. Natten spenderade vi i oknen under stjarnorna. Det var fantastiskt vackert.Imorse vaknade jag kl 6 av att det var flugor precis overallt. lyckades dock somna om till 7.30 da jag gick upp, vid nio borjade var fard. Efter att ha klattrat och gatt i den hela morgonsolen tog vi en paus efter ungefar en timme. Resterade del av for och eftermiddagen gick at till att ta sig tillbaka till civilisationen. Vid 15 tiden at vi en snabb lunch hemma hos Ghassabs familj. Runt 16 passade vi pa att besoka "lilla Petra" dar klattrade vi upp i berget och tittade pa den fantastiska utsikten, men innan dess sa passade vi pa att stanna vid vagkanten och plockade vildfikon och vindruvor, snacka om att de smakade gott, jag tror aldrig att jag atit nat som smakar sa gott .Idag ar forsta dagen av Ramadan, och jag fick vara med om en riktig familjemiddag med lamm och ris.Nu ar vi hemma hos en kusin till Ghassab, han ar ocksa tourguide och har vad andra inte har- namligen internet. sa jag passar pa att uppdatera er lite om vad jag har for mig har i Jordanien. De fantastiska aventyret fortsatter! Just nu kanns det harligt och levande, fast lite ensamt. Inatt ska jag sova i en grotta nara dar Ghassab ar uppvaxt, och imorgon vantar annu en langvandring innan avfard mot Wadi Rum.Vi far se nar jag hittar pa internet igen..men tills den.. Ha det super!! Manga pussar fran ett varmt och fantastiskt vackert Jordanien

Tankar en dag som denna..

Lyssnar på Guns'n Roses, tänker på Emma och vårt arbetsrum på skolan. Blir lite nostalgisk och sjunger med lite tyst för mig själv. Jag sitter i köket "hemma" det vill säga i Hanneke och Craigs lägenhet. Jag ska resa vidare på fredag, och det känns lite konstigt att snart packa ihop väskan igen. Nu tar resan en ny vändning igen. Det är dags att knyta upp banden till Sharm el Sheikh och lossa ankar, nu väntar Petra och Wadi Rum. Sharm är ett ställe där jag skulle kunna stanna ganska länge, Oonas är en bra dykklubb och jag skulle kunna ta min divemaster där. Arbete som divemaster verkar som något som jag skulle kunna tänka mig att arbeta med, kanske inte alltid men definitivt som inkomst när man reser. Om jag har råd kanske jag tar min divemaster i Malaysia eller Thailand. Just nu suger dykningen musten ur mig både ekonomiskt och tankemässigt, det är så mycket som jag inser passar mig. Why, why, why? har jag inte gjort något åt det tidigare? Jag är tillbaka i resornas dilemma, jag vill inte komma hem och jag vill inte leva i limbo hela mitt liv. Jag funderar över vad lycka innebär och inser att det är olika beroende på var jag befinner mig. Här är lyckan att kunna åka ut till Ras Mohammed och dyka eller sitta på Oonas tak och snacka skit med folk och titta ut över Sharm och känna den varma kvällsvinden i håret. Det är också att se stjärnorna i öknen, att mata en hemlös kattunge, att leva utan en massa materiella funderingar och träffa människor som delar mina värderingar, funderingar och känslor.
Ju längre tid som passerar sedan jag lämnade Sverige desto mer känner jag mig hemma när jag egentligen är "borta".
Tiden flyger iväg här och jag säger som mormor "jag kommer fel på dagarna". Det är verkligen härligt att slippa fundera över vilken dag det är eller vad jag borde eller måste göra. Livet borde vara mer som det är just nu..

Dykning och Eldshow

Bilder fran Sharm