Italienskt men på thailändska

Ok.. irritation..och i-lands problematik.

Jag gick till sist ut.. sminkade mig till och med. Frågade i repan om en bra italiensk restaurang, fick vägbeskrivning och gav mig av. Ok, nu i-landsproblematiken...

1. Det regnade
2. Jag fick inte tag i restaurangen jag skulle till - den var stängd.
3. Gick på en söt liten thairestaurang med internationell mat, trodde jag.
4. Beställde pasta carbonara, tänkte att det var simpelt och borde smaka gott(har längtat efter italiensk mat länge).
5. Fick en tallrik med skrambled eggs lite pasta, knaprig bacon och skinka dränkt i fett. Behöver jag säga att det smakade "sådär"..
6. Blev less. Åt springrolls och lite sallad..
7. Gick till 7/11 och köpte tandkräm och två små yoghurt, som jag tänker frossa i framför tvn.
8. Gick hem.
9. Imorgon är en ny dag!

Så går det när man beställer italienskt i Thailand, det blir carbonara thaistyle gott folk...

Slut deppat... nu får det vara nog!

Ok, nu har jag ledsnat på att vara deppig och sitta på rummet.
Nu måste jag röra på mig och framförallt äta, jag åt jordnötter till lunch, insåg jag just. Hmm vad ska jag äta, och var ska jag äta? Sushi igen kanske? Fast det är klart italienskt vore gott:P Hmm, kanske ska ta mig till Siam paragons food court och välja när jag är där.. Nu ska jag sticka iaf!

Min frukostutsikt på Ananda

fiskare på Koh Samui


Jag åker moppe med min städtjej från Ananda


Yogapose med Rachel i poolen


I min hängmatta på verandan! Bästa hängmattan so far!

Ingenting

Idag är jag ensam och less. Gick upp tidigt och åt frukost efter att ha sovit bra. Jag gick efter frukosten upp till poolen och var där till strax efter lunch. Gick till rummet med tanken att göra mig ordning och sedan gå ut och utforska Bangkok och kanske ta mig till MBK. Jag hade tänkt botanisera i diverse presenter till folk, men insåg att mina glasögon fick bli present till mig och att jag därmed inte har råd med present till någon annan. Jag ledsnade, jag fastnade på rummet. Gjorde att halvdant försök till att klä mig och gå vid 15.30. Jag sitter i jeans och bh och glor mest. Känner mig bara uppgiven och ledsen över att min resan har kostat mig mer än min värdighet, mer än min reskassa som sinade för länge sedan, mer än mitt privatliv och mycket mer än jag ens orkar nämna i stolthet. Baksidan, som jag skjutit upp till hemresan. Det är dags att ta itu med allt nu.. och så var det med det. Det finns ingenting att säga. Tillbaka till realism och bort från eskapism. En dyster dag och ett lugubert sinne allra minst sagt.