Patong en onsdag

Idag ar jag i Patong. Blev inkord till piren i Chalong och sedan bar det av pa en moppetaxi till Patong. Under natten har det stormat och regnat nagot helt forjavligt. Vadret ar som sagt "wet season" ....forbannelse.. Naval... farskvattnet tog slut pa baten igar, sa dusch och tvatta haret var det inte tal om. Jag ska dagen till ara bege mig in pa ett billigt spa for lite massage och en tvagning. Vagen till Patong ar brant och harlig, dar swishade jag fram med Katie Melua i oronen och en skintorr gubbe framfor mig.. Haha.. Ja jaklar. Det slog mig att jag for forsta gangen faktiskt langtade lite hem. Ja, till och med efter hosten. Att fa tanda en brasa, spela kort, dricka choklad (nej oboy t.om) sitta med raggsockor och tjocktroja- hur konstigt det nu an later. Jag tror att det ar beroende pa att det just nu ar skitvader har och jag i allmanhet kanner mig lite trott och ensam. Efter att ha bott pa baten i over en vecka, sa kanner jag mig numera gungig nar jag stiger i land. Varje steg jag tar foljs av en liten svajning i huvudet. Nar jag sitter stilla sa svajar det och jag har en inre skvalpande rorelse som inte stannar av. Som en in och utandning ungefar. Pa baten ar det sjukt fuktigt just nu, sa mina klader kanns aldrig riktigt torra, vilket stor mig aven om det ar uthardligt. Om vadret blir battre imorgon ska vi segla ut till en liten o och ta bilder av baten, den ska ga som " visa run" bat tva ganger i veckan och sedan som charter till de omkringliggande oarna. Sa det behovs bilder till foldern.. Jag hade val iof stadat baten forst om det var jag... men de kanske bara ska ta bilder utifran.
Kikade in pa dykstallet som jag dok med forra aret och hur mycket det skulle kosta att gora Rescuekursen dar...1000 kr dyrare an i semporna- fuck that.. Ska kolla pa oarna dit jag ska ocksa..

Att bo pa bat ar harligt aven om det ibland kanns forjavla sunkigt. Saker som rent vatten, diskmaskin och ren tvatt far en helt annat innebord an nar man bor ihop med folk som sprider ut sig, slanger disk overallt och vattnet man ska tvatta sig i ar slut.. farao...Detta kan vara en till anledning till varfor jag langtar lite hem just nu. De enkla i att kunna tvatta, duscha och dricka vatten ur kranen nar man vill. Bekvamligheterna som finns hemma helt enkelt.
Det ar som sagt balansen mellan dessa delar som far mig att ifragasatta hur jag vill ha det. Bekvamligheten med det trygga och invanda- vardagliga; och aventyret i att resa och finna nya platser, det spartanska och icke materialistiska levernet. Ja om det vore latt vore det ju inte sa spannande antar jag... ja.. livet alltsa..

Pa fredag styr jag kosan mot detox och nytt boende. Forhoppningen ar att det inte regnar lika mycket dar och att jag klarar mina 11 dagars "helrengoring"..

Nu ska jag kaka lite lunch och forsoka hitta ett par nya flippisar och lite annat tjafs.. aterkommer nar tillfalle ges..

Ao Chalong

Lauri med sin hangglider


Patrick min hosts son.


Jag vid karon viewpoint


Min host Mick och Lauri.


Lauris båt Atlanta!I denna har han sgelat runt jorden 2 gånger. Han har levt till sjös under många år och hans två döttrar har bott med honom under längre perioder då de var små. (Det finns en dokumentärfilm som heter Atlantas child om hans ena dotters uppväxt på båten.)Visst är hon vacker!

I Chalong med funderingar på hur turen ska gå

Just nu sitter jag i Chalong på ett litet café där vi kan använda internet gratis. Det har varit skitväder här och regnat massor. Igår var det dock fint och vi åkte för att se Laurie (67årig jordenrunt seglare som befinner sig i samma hamn som jag) flyga sin hangglider. Vi stegade upp för ett högt berg, bara för att inse att vinden inte fungerade och fick vända igen. Hela dagen spenderade vi med förberedelserna och sedan vid 15 tiden flög han äntligen. Vi brände oss lite där vi stod, men det fick det kosta. På kvällen gick jag och fick thaimassage av blinda. Hur bra som helst och 1 timme och 45 minuter flög förbi. Efter det gick jag och Luke (en man som bor på samma båt som jag) och åt. Prinsen av Thailand åkte förbi med bil, så vi blev uppjagade av polisen så att vi stod prydligt vid vägkanten då han passerade. När vi skulle tillbaka till båten hade Mick, kaptenen somnat och kunde alltså inte hämta upp oss. Detta innebar att jag inatt sov på ett litet hotell, med thailändska barflickor nedanför och fulla västerländska gubbar.. hmm.. men rummet var fint i alla fall. Hur som helst är jag rätt trött idag och får återkomma med bilder när jag hunnit föra över dem.
Jag hoppas att sverige har fint höstväder och att ni alla har det gott!
kram

På en segelbåt i Chalong

Nu är jag alltså i Thailand. Sitter på ett internetcafé och försöker skriva lite.. Jag bor på en segelbåt utan för piren. Min host Mick är väldigt artig och trevlig och hans 13åriga son är helt ok också, även om han går mig lite på nerverna. Jag tror dock att det är mest "ung kille försöker få kontakt och säger knasiga saker ibland" grej. Förhoppningsvis så lägger det sig och vi kan stå ut med varandra under tiden jag är här. Under helgen har jag blivit erbjuden att segla till Phi Phi islands,vilket ska bli hur bra som helst. Efter jag har varit här en stund så kommer jag ta mig till koh phagnan för lite detox.

Jag har ett tomt huvud idag...

Ha det gott.. vi hörs igen..

KL idag petronas, street art osv

Ännu en dag, ännu ett internetcafé

Turen verkar inte vara på min sida. Visserligen har jag misstänkt det ett tag.. Men idag kändes det bara så typiskt. Efter att äntligen fått tag i datorsladden igår, så klev jag nöjd ut på gatan för att bege mig till petronas. Väl ute på gatan gick jag ungefär 20-30 meter innan mina hörlurar till mp3n gick sönder - förbannade skit. (Jag vände och gick tillbaka till shopping mallet med elektronik, köpte ett par nya lurar och passade på att käka lunch)Efter det tog jag taxi till petronas för att kunna åka upp till skybridgen. Icke. Stängt på grund av Ramadan festligheterna. Öppnade igen idag. Efter datatrassel, stukad fot, byte av resväg på grund av visakrångel och div andra småsaker så var det idag tredje gången jag försökte ta mig upp i petronas towers. Men icke.. Det är tydligen inte menat att jag ska få se KL ovanifrån. Nåväl, det ger mig ju en anledning att komma tillbaka antar jag, så inget ont som inte har nåt gott med sig. Idag sitter jag alltså i Suria (Petronas shopping mall) och surar, passande nog. Visserligen fann jag lyckan i att få tillbaka min tvätt imorse. Snacka om lycka att ha rentvättade kläder som luktar gott, wihuuu!!

Jag sitter på Starbucks och dricker mangojuice, käkar lite cheesecake och lyssnar på musik. Ser fram emot att komma till Thailand, men jag har börjat känna den omisskännliga känslan av att det snart "tar slut", dvs detta är ju min sista etapp på resan.. Det är som om det bara är slutspurten kvar och jag känner mig inte redo att komma hem. Eller snarare, jag är nog lite rädd för att komma hem. Jag vill inte fastna, jag vill inte, vill inte, vill inte * slänger mig mentalt på golvet och hamrar med knutna nävar och sparkar i golvet*

Nåväl, nu är det dags att lätta ankare igen. Börjar bli expert på att packa om ryggsäcken nu. Det är konstigt att allt man behöver finns i en ryggsäck. Jag har till och med rensat ut sånt som jag "verkligen" inte behöver haha... (Jag blev arg på två små bitar tyg som jag klippt av från en kjol - dessa tog jag med mig eftersom jag tänkte jag skulle göra nåt med det.. Idag blev jag arg på hur onödiga de var och slängde dem direkt) Vad man behöver är verkligen relativt.
Nu ska jag tillbaka till hotellet för att checka ut
Hejhopp..

Dykning på Sipadan, Mabul, Siamil, Kapalai

KL under ett par dagar.

Mitt middagsbord igår. Mitt i China Town KL.



Mitt rum, litet men sjukt lyxigt tycker jag just nu..


Fisk spa!



Schysstaste skylten..Durian stinker.. älskar att denna skylt sitter precis utanför hissen i mitt hotell.


Så befinner jag mig så åter i KL. Jag tog snabbtåget in till stan och en taxi till det hotell som jag bokat på flygplatsen - dyrare än jag hade tänkt, men jag var för trött för att tjafsa. Nu bor jag alltså tre nätter på hotell och tycker att det är sjukt lyxigt! Igår gjorde jag verkligen inte många knop, jag sov, läste ut en bok till och bestämde mig för att försöka få tag i en datorsladd. Hittade en butik och fick tag i en sladd- wihuuuu! (- trodde jag ja..) kollade i affären att allt var ok, expediten slog in kalaset för 99 MR (ca 200sek) jag gav fan i lådan eftersom den ändå skulle tagit så mycket plats..Gick tillbaka till hotellet nöjd med mitt inköp. På kvällen kopplade jag in datorn och vad händer. 10 minuter av använding- sen går laddarjävlen sönder!! Efter 10 mycket djupa andetag och en harang okvädningsord bestämde jag mig för att skita i vilket och gå ut för att lugna ner mig och ta hand om min kropp. Jag hamnade på ett fiskspa.. där man sitter med fötterna i vatten fullt av fisk som gnager på fossingarna för att göra dem babyrumpsmjuka. Jag skrattade högt och fnissade länge åt hur det kittlade. Det känns som att det är halva nöjet att man skrattar så mycket! Förlösande om inte annat:)
Efter det fick jag reflexologimassage. Tjejen som gav mig massage, var noga med foten och sa till mig att "ok miss, I take this bad one 40 min, other one just 20, ok ". Hon masserade och ökade genomblödningen ordentligt. I sluten kändes foten mjuk för första gången på nästan en månad! Hon gav mig också någon form av plåster som jag nu har på foten - och det känns mirakulöst nog mycket bättre. Hon påstod att jag skulle ha plåster på med "andrum" i 6 timmar mellan jag sätter på plåstren i 5 dagar. efter det påstod hon att jag skulle bli hel igen.. Jag vet inte jag, men det är värt ett försök.

Idag har jag besökt en bättre affär! Nu har jag en braaaaaa sladd - in sha' allah-
Sitter på ett dyrt Café för att kunna använda deras wi fi.. Ska nog till Petronas senare. Har ju varit där tidigare, men tänkte försöka ta mig upp på sky bridgen.
Borde ju kanske göra nåt liiiite kulturellt när jag nu är här.

Har fått tag i en host i phuket - på en segelbåt!! Så jävla bäst!! Hoppas att det funkar nu bara! Ska ringa när jag kommer fram och försöka ta mig dit de ankrat. Jag hoppas verkligen att jag kan bo där i några dagar minst. Skipper är Mick från Australien, verkar vara en kul person!

Semporna staden Gud glomde

Sa befinner jag mig ater i Semporna. Jag har spenderat en vecka ute pa Mabul, vilket har varit harligt om an valdigt tidiga mornar.(De holl pa att bygga infor chefens brollop som halls idag.. de drog igang vid halv sex ibland.. stackars mitt huvud..) Naval, dykningen har varit harlig och jag har skrapat ihop ytterligare 15 dyk. Sipadan var haftigt och vackert. Det gar inte att beskriva utan maste upplevas. (bilder kommer sa snart jag lyckas fa over dem) Mindre roligt var att en av dykkillarna rakade snubbla pa mina datorsladd och slet ur den ur sitt jack = den gick sonder, sa jag kan inte ladda min dator = bajs.. Far kopa ny sladd och laddare i KL. Naval, nu ar jag alltsa tillbaka i Semporna, denna lilla skitiga hala vid kusten. Har finns det verkligen inte mycket att gora det ar om mojligt den absolut trakigaste staden jag varit i pa lange. Ortborna ar inte sarskilt trevliga, det luktar illa nastan overallt, som tjej sa maste man definitivt se upp for kommentarer och lystna blickar. Helst bor man nog inte rora sig sa mycket utanfor "turiststraket". Dykkillarna som bor har, litar inte pa nagon vad det verkar. De flesta har blivit av med nagot, de sager att sa fort de vant ryggen till forsvinner nagot, inte kul alls.

Idag har jag suttit pa Mabul Cafe, druckit mangojuice, last och skrivit en del dagbok. En helt ok dag, men kanske inte den mest spannande. Naval, ibland behover man aterhamtning ocksa. Igar nar jag kom av baten gick jag raskt och chekade invarpa jag duschade och sedan gick ner till dykbaren for att snacka med lite folk som jag lart kanna. Jag och Carl en brittisk kille bestamde oss for att ga och ta massage pa ett litet hak pa andra sidan vagen. Det var toppen om man bortser fran att gubben som masserade mig halvt mordade min redan stukade fot. Han sa " Ahhh is painful, I fix for you.. relaaaaaaax" haha.. Ja det var ju javligt latt att slappna av nar en liten skinntorr snubbe greppar din omma fot och vrider och bander i den. Jag skrek.. Foten..blev inte sa mycket battre.. men konstigt nog inte samre heller. Vidare hade jag glomt att Malaysia ar kannt for sin "Robinson" massage (for er som minns de forsta sasongerna av Robinson, och killen som fick en hand ner i byxorna) Riktigt sa illa var det inte men, liggandes i trosor och bh, drog gubben helt sonika upp trosorna i rumpan och masserade ljumskarna och rumpan. Efter att ha dykt sa ar man ju ganska om dar, sa det var helt klart bra, men det kandes verkligen lite pa gransen till vad jag tyckte var ok. Carl som lag i baset brevid mig fick en "lag magmassage " ocksa, sa efter massagen tittade vi pa varandra och skrattade.. Carl sprang till toan eftersom tanten som masserat honom tryckt honom pa blasan upprepade ganger. Han holl pa att do stackarn. Val tillbaka i baren fragade Carls tjej Lucy hur det varit, vi berattade. Ja herre.. det ar ju en del man far uppleva. Semporna bjuder pa overraskningar.. tex sa ville jag fa pedicure men tanten pa massagestallet vagrade eftersom Malaysier inte tror det ar bra att klippa tanaglar pa kvallen - det for med sig otur..Bara sa ni vet. Sa det blev ingen Pedicure for mig. Ikvall sa sover jag i ett dorm med typ 5 andra, det tycker jag ar "sadar" men det ar billigt.


Grattis Mormor som fyller ar idag och Grattis kara systerson Jakob!

Till Semporna

Så packade jag då väskan igen. Efter en svårsoven natt i Sepilok, så var det dags att ge sig av igen. Väskan packades på nytt och upptäckter gjordes.. Mina fotriktiga dyra inlägg var klarglömda i djungeln :s.. Förbannat..må en lök ramla ner i huvudet vid ett olämpligt tilfälle, på den jäkeln som distraherade mig när jag lämnade stövlarna..Min fot blev ledsen och jag med.. Nåväl, efter att ha lekt med poi i ungefär en halvtimme var jag genomblöt av svett och tog en dusch, sedan begav jag mig till bussen. Det visade sig att jag missat bussen och var tvungen att vänta in att en 4x4 skulle bli full. Efter ungefär en timme var jag så påväg. En tjej kunde lite engelska, så jag försökte prata lite med henne, men det var väldigt knapphändigt samtal. Vi stannade i en liten stad som heter Lahad -Datu, där vi sträckte på benen och gick och köpte lite dricka och nåt att käka. Jag kunde gått med i cirkusen, för det var nog ett tag sedan de såg en blond tjej över 170. Dessutom under Ramadan och i shorts och linne..(kanske inte mitt smartaste drag hitintills) Nåväl, väl på marknaden gick jag med Malaytjejen från bilen, hon såg ut som en docka om man jämför med mig. Alla stirrade och pekade, så tillslut fällde jag ner solglasögonen för att slippa ögonkontakt. Det känns lite småjobbigt får jag nog tillstå.. men men..är man i ett annat land får man köpa läget. Jag köpte läget, några samosas, två icetea och ett kilo rambutan.

Det visade sig att jag skulle bli avsläppt vid en checkpoint, dvs ett vägsjäl och sedan ta mig vidare själv till Semporna. Hehe.. när vi kom dit var det mörkt, det åskade och jag var ensam.. Så kan det gå.. Jag tänkte.. " vad gör jag nu då.." men sen svängde en kille in med schysst bil och sa " you go semporna" yes svarade jag och hoppade in i bilen, för 20 ringit körde han mig till dörren vart jag skulle! Härliga tider.
Nu ligger jag så i mitt rum - med egen toalett!! och wifi på rummet, så grymt lyxigt!
Jag är helt mållös! Rummet har röda väggar och skum belysning, det kunde vara nåt helt annat än ett hostel, om man tänker på inredningen.. men men.. jag är nöjd!

Dricker upp min sista ice tea och käkar samosa. Imorgon blir det upp tidigt och iväg för att dyka! Kommer bo ute på öarna, så jag misstänker att internet kommer vara svårt att få tillgång till.. Jag flyger den 20:e till KL, så om vi inte hörs innan dess, så ha det gott!

kram från ett litet hostel i Semporna

Mötet med Eyos

Så fick jag då möta Orangutanerna!

Efter alla år med Discovery channel, Animal planet, Ett med naturen och alla de andra naturprogrammen som obönhörligt lockat mig att besöka Borneo, så är jag så äntligen här! På morgonen den 4:e september lämnade jag Uncle Tan's och åkte till Sepilok, orangutanparken där många naturfilmer tillkommit. Vid 10, var vi ca 50 personer ute vid utfodringsplattformen. Vi satt tysta och väntade på att Orangutanerna skulle visa sig. Först kom en massa nyfikna makaker, de försökte stjäla så mycket frukt och mat de kom åt, men parkvakterna var på sin vakt och jagade snabbt bort dem från byttorna. Efter en stund knakade det till i några grenar och alla spände sig av förväntan, kom det en orangutan?
Visst gjorde det det. En liten krabat som hänge förstrött i en arm och tittade på alla galna turister som slet upp kamerorna och kämpade för att få den bästa bilden. Efter en liten stund uppenbarade sig tre orangutaner till, nu var människorna i extas, det plåtades vilt och alla ville komma så nära som möjligt. Orangutanerna var dock måttligt imponerade och försvann lika hastigt som de kommit in i djungeln igen.
Jag umgicks med ett Tyskt par, Mark och Giorgo, som jag bestämde mig för att följa på en liten tur ut i skogen. Vi såg lite ödlor och ett antal vackra fjärilar innan vi vände tillbaka mot gångbryggorna.

När vi närmade oss utgången kom hon.. En liten Orangutan hona. Hon kom gående på räcket och jag slet snabbt upp kameran eftersom jag trodde hon skulle försvinna om jag inte skyndade mig innan vi blivit upptäckta. Hon gick sakta emot oss, och passerade på en armslängds avstånd.

Jag trodde inte mina ögon. Hjärtat slog snabbt och jag vågade knappt andas. "En vild Orangutan gick precis förbi mig" var allt jag tänkte. Jag stannade och väntade mig att hon skulle kasta sig in i skogen igen, men istället valde hon att sätta sig ner och titta på mig. Jag satte mig framför henne och tog så många bilder jag kunde utan att förnärma henne. Eftersom Orangutaner är mycket starka, så var jag lite skakis och vågade mig först inte så nära. När jag tittade henne i ögonen kände jag en så stor värme att jag inte kan med ord beskriva hur det var. Hennes mörka ögon tycktes säga:

"Hej, jag är nyfiken på vem du är. Vad har du för dig idag och vad för dig hit?"

Länge tittade vi på varandra jag och Eyos, som jag senare fick reda på att hon hette. Denna 10 åriga orangutan hona såg ut att ha all världens kunskaper innanför sin röda päls och innanför de blanka, bruna och mycket kloka ögonen, tycktes det vila en trygghet inför livet som jag endast sett hos mycket gamla människor och möjligen nyfödda barn.

Hela jag kände mig levande och del av nuet. Jag satte mig ner på promenaddäcket och tittade på henne, hon lade sig ner på räcket och sträckte ut sin hand mot mig. Med sina snälla, varma ögon gav hon mig tyst tillåtelse att röra vid hennes hand. Försiktigt smekte jag henne över pekfingret, hon flyttade lite på sitt finger och smekte hastigt tillbaka över mitt finger. Ett E.T ögonblick om där någonsin fanns ett! Jag var så överväldigad att jag nästan började gråta, det var så starkt att hela min själ vibrerade och jag jublade inombords. Två tjejer, så lika och ändå så olika. Två själar som hastigt möts på ett promenaddäck i Borneos djungel, några minuter delas livet och energierna. Jag hoppas att jag på något vis bidrog till att berika hennes liv, om ens en smula av det som hon berikade mitt.

Jag lämnade Eyos på räcket, våra blickar möttes och ögonblicken var förbi. Jag återvände till att vara människa och färdades genom oceaner av tankar innan jag landade som Ewa tillbaka på gångbron, en nyfödd varelse med djupare förståelse för naturen och min plats i den.

Ett inlägg till Martin

Här kommer ett inlägg enkom till min kollega Martin!

Jag hoppas att du tycker om det! Under min vistelse i djungeln såg jag många fåglar, och andra djur också för den delen. Men för varje fågel så tänkte jag på dig och sa för mig själv "det här skulle Martin ha gillat" och så bestämde jag mig för att göra ett inlägg särskilt till dig men några av mina bästa bilder på de djur jag såg.
Tyvärr fick jag inte så många bra bilder på fåglarna jag såg, dels för att kameran har för taskig zoom och dels för att de flög iväg..Men jag såg i alla fall en Noshörningsnäshornsfågel(snacka om tungvrickar namn)det var fantastiskt och snacka om att de kunde låta. Jag såg även Ägretthäger, Buffy fish owl, white bellied sea eagle, dollar bird och flera andra arter som jag inte minns namnet på nu.
Vi såg 2 arter av Civit Cat, 2 arter makaker, näsapor och en massa grodor, insekter, fjärilar och ödlor. Krokodiler fanns det också, men dem såg jag bara ögonreflexerna på under nattsafarin.
Jag kan helhjärtat rekommendera en resa till Borneo, det skulle nog både du och Eva uppskatta - ja och Moa förstås när hon blir lite större.

ps. Ni andra får såklart också njuta av bilderna:)och kommentera i kommentarsfältet fast att det är Martins inlägg :) haha.

Agam i träd. Såg denna under natttrekkingen andra dagen i djungeln.


Black backed Kingfisher



Så otroligt vacker fågel! De är lätta att komma nära under natten - förutsatt att du hittar en förstås...haha.




Ekoxe som bestämde sig för att kliva in i min dagbok.



I båten påväg ut på nattäventyr. Precis innan de flygande hundarna tog över skyn!



Den fantastiska nattskyn precis efter solnedgången



Liten fågel som gömmer sig under ett blad för att undgå att bli upptäckt. Minns inte vad den heter tyvärr. Kanske du vet?



En nyutsprungen nattfjäril, som just kommit ur sin kokong och sitter och väntar på att vingarna ska torka.

Sjukhuset i Sandakan

Ja då har man varit på sjukhuset då..

Efter min djungelupplevelse så bestämde jag mig för att uppsöka sjukhuset för att kolla upp den dumma ankeln som inte vill bli bättre. Den är fortfarande helsvullen och värker oroväckande mycket. Killen i receptionen skulle in till stan och erbjöd sig att åka med mig, så på eftermiddagen för två dagar sen åkte jag in till Sandakan. Dårskapens hus, igen... Nästan lite som hotellet i Hurgada. Farao, jag blev runtskickad mellan olika hus och våningar för att träffa olika människor och betala olika avgifter i olika luckor. Men det gick trots detta rätt fort. Foten är svårt stukad, men inte bruten eller har några sprickor i sig, vilket är skönt. Så läkaren ordinerade den tuffaste medicinen för den som reser - vila - och minst två dagar utan att gå så mycket på den. Farao.. Nåväl, jag har tagit det lugnt i två dagar nu, jag har ätit min smärtstillande medicin och min inflammationshämmande plus smörjt med salva, men det ger sig fan inte. Vi får väl se, det kommer väl ta ett tag antar jag, så tålamod, tålamod, tålamod..BAAAAAAAAAAAAA jag hatar tålamod, jag är less jag vill springa och hoppa och dansa och farao kunna gå som folk.

Hmm.. jag hänger en del på mitt rum och tittar på film och läser, det är så sjukt fuktigt här nu att man blir svettig eller rättare sagt man blir aldrig torr. Nog för att jag älskar klimatet, men det är lite jobbigt att alltid gå omkring med ett rinnande ansikte och svett mellan skinkorna..haha..

Här ser ni Sandakan ur min fots perspektiv:D haha. Tycker det är rätt spaceat att kunna se bilar och blommor genom mitt ben hihi..



Den beryktade ankeln ur ett annat perspektiv. Tänk att ni ser mitt ben och fot.. läskigt nästan att det finns ett skelett i mig med...huhuhu..ser ut som Benjamin på skolan..



Min profil och senare diagnos, läkaren frågade inte om senaste mens eftersom han var man - så det fick minsann sköterskan diskret fråga efter utanför undersökningsrummet. Detta för att jag överhuvudtaget skulle få röntgas dvs att jag inte var gravid.



utanför toaletterna hittade jag denna vackra varelse igårkväll!
Det framgår kanske inte av bilden, men hon är ungefär 10-15 cm stor.



Här bor jag just nn, så gött att jag är ensam i mitt dorm. Det är som att ha ett eget rum. Ett litet hem hemmifrån eller hur man ska säga.

Att vila hos Uncle Tan

Den 3/9 kom jag till Uncle Tan's i Sepilok, detta var min utgångspunkt inför min djungel färd. Här passade jag på att vila lite i hängmattan och känna mig väldigt mycket James Bond, eftersom jag bodde i rum 007.. hihi..
Å vad härligt det är att bara kunna svinga i en hängmatta, läsa lite när man känner för det, sova när man känner för det och äta en frukt eller två när andan faller på.
Jag känner mig väldigt tillfreds med att vara här, och känner mig som "rätt kvinna på rätt plats" som att det alltid varit meningen att jag skulle komma just hit.
Ankeln fortfarande paj, men utmanade ödet och begav mig till djungeln i alla fall..
På morgonen den 4:e åkte jag till Sepilok naturreservat för att se Orangutanger.(Mer om det äventyret kommer snart)Mitt på dagen begav vi oss sen till djungeln på riktigt! Båtfärd på Kinabatanga River, sömn i små hyddor i träskmark och uppvaknande till gibbonapornas rop väntade.

Aker till Sandakan for att titta pa Orangutanger

Nu sticker jag ut i djungeln en vanda! Forhoppningen ar att se Orangutanger och annat spannande! Ha det gott sa lange!

Det kostar dyrt att dyka..

Pengar igen.. Varför ska det alltid pratas om pengar? Det känns så vulgärt men samtidigt sjukt nödvändigt. Usch.. Nu har jag kollat upp med dykningen vid Sipadan, det är ju fasligt vad det ska kosta för att dyka i ett reservat. Nog för att det är rankat som ett av världens vackraste dyk ställen men 800 spänn för en dag + 80 spänn parkavgift + 100 spänn utrustning .. det blir ju en slant.. Plus det faktum att för att få dyka där måste man dyka på en av de andra öarna också.. Ja sen har vi ju boendet som, gud ske lov, inte kostar så farligt. Trots att jag levt i princip gratis i fem dagar, (bortsett från EFR kursen då) så kommer nog detta röra om lite i min ekonomi.. 2 månader kvar.. haha.. det får nog bli görbilligt boende och inga fler dykkurser/dyk i thailand..tonfisk och hängmatta för de resterande slantarna.. Det går att leva på Avokado - eller hur Elli?

Skitsamma, det löser sig sa gubben som sket i vasken...

Nu pratar vi drömmar istället "om jag hade pengar di di didi di di diiiii"

-Ja då skulle jag ta min Divemaster! Göra detoxen som jag hade planerat (som jag nu får se om jag kan ha råd med)och ta massor av massage i thailand...

Drömmarna hålls vid liv.. Om jag nu inte kan göra allt detta nu, så innebär det att jag kommer hem tjänar ihop en redig slant, betala av befintliga lån.. och sticker till Egypten, där jag blivit lovad rabatt om jag gör min DM. Oonas är dessutom en bra dykklubb, vilket känns skönt - tex att de faktiskt har alla säkerhetsföreskrifter..som nödsyre och förstahjälpen kit på båten.. Det är liksom inte alla dykfirmor som tycker att de har råd att hålla sig med sådant, vilket är lite skrämmande.

Sitter just nu i sängen brevid Anouk som just kommit hem från Mt Kinabalu - sjöblöt.. Stackarn har frusit och haft det skittufft men var glad att hon tagit sig egenom det hela även om hon inte kom ända upp pgaa stormväder..
Strax ska vi till stan för massage!! - Billig massage... haha

Himlen öppnade sig

Idag vaknade jag med en galen huvudvärk. Jag hade svårt att somna inatt och misstänker att jag inte druckit tillräckligt med vatten. Jag stannade i sängen längre än jag hade tänkt och har nu under dagen bara tagit det lugnt och inväntar Anouk som är på väg tillbaka från sin bestigning av Mt Kinabalu. Foten mår lite bättre men är fortfarande dum som gör ont.. Jag hade tänkt ta mig in till city för att få massage och kanske lite reflexologi för en billig penning, men bestämde mig för att först vänta in Anouk som kommer runt 15. Dessutom öppnade sig himmelen, så jag tyckte det kändes bättre att stanna hemma och kurera foten. Det ösregnar och blåser, det är så man knappt ser ut.. hehe, det blir intressant att ge sig ut i djungeln med detta väder..Hoppas att det spricker upp till fredag då jag ska bo utomhus... I vilket fall lär jag ju få användning av regnjackan som jag har med mig - den var ju inte till så stor nytta i Egypten om jag säger så..

Ska käka lite lunch i form av 'potnudles' strax och läsa lite bok. Jag har börjat läsa "flyga drake" och tycker hitintills att den är bra.

Ikväll ska vi äta middag hos Gon, min EFR instruktör och Kunis vän. Hon älskar att laga mat och bjöd in oss alla till middag. Kuni hostar förutom mig och Anouk även en kinesiska ikväll. Ska bli intressant att se vad det är för tjej. (inatt kommer även en kinesisk man) Snacka om att Kuni är en superhost! Under Juli hostade han 35 st..Det är helt ofattbart hur han orkar. Han är i vilket fall helt suverän och mycket omtänksam och generös. Igår käkade vi middag på foodcourten precis utanför hans hus. Vi käkade thai och jag drack milkshake. Så mitt i middagen så sa Kuni
" You told me that you eat fermented fish in Sweden (surströmming) they have it here too. I'll get you some" Innan jag hunnit protestera och säga att det verkligen inte var nödvändigt, eller att jag ens gillar surströmming hemma. Hade han sprungit iväg och köpt denna lokala fiskrätt som tydligen bara finns här i den här delen av Borneo. Strax kom en kille bärandes denna lilla rätt och ställde förväntansfullt ner den framför mig. Kuni såg mycket glad ut och bad mig smaka.
-Ja, vad gör man? tänkte jag.. Jo, man äter och ser glad ut.. Jag var rädd att det skulle lukta som surströmming och att det skulle smaka horribelt, men det smakade som sill marinerat med lime, ingefära och chilli. Faktiskt inte alls dumt. Kuni smakade också och vi kom överens om att det var helt ok, och att man kände mer av chillin och ingefäran än av fisken. Så nu är jag en materfarenhet rikare, och det tackar jag för!

Första September

Första september är det alltså nu.. Var har tiden tagit vägen? Vad händer egentligen? Jag vet inte riktigt, just nu grubblar jag över min resrutt och planerar och planerar om i huvudet. Dels beroende på foten som dummar sig, dels beroende på pengar och de äventyr som jag gärna vill uppleva.. Farao att så mycket kul ska kosta pengar.. Tur att jag couchsurfar, annars vet jag inte hur det hade gått..Nu har det alltså gått lite drygt en månad av min resa, det känns som evigheter men samtidigt inte. Jag skulle lugnt kunna fortsätta i ett antal evigheter till om bara pengar funnits och åtaganden hemmavid ej funnits... Man kanske skulle ta och bo på Borneo? Eller i KL, eller I thailand, eller i Jordanien eller i Egypten? - eller nån annan spännande stans i världen..hmm..

Nåväl.. första september var det ja...

Första september låter som höst. Som gulnande löv på träden, som vissnande gräs och soliga vardagsmornar med dagg och rönnbär.
När jag tänker på September så fylls jag av lukten av omslagspapper till böcker, av lukten av luktsudd (minns ni? )känslan av nya jeans, inspark på universitetet, nervositeten inför nya klassen och lyckan att få inhandla nya böcker. September är en månad för nystart, en månad då nya saker händer och utvecklingen sätter fart. September avslutar sommaren men föder samtidigt hösten. September är sensommar nätter med varma vindar som övergår i kall morgonluft, september är nya sneakers i vått gräs påväg till skolan. September betyder snart tända ljus och varm choklad...
September är helt enkelt en toppenhärlig månad som allt som oftast glöms bort..

Här betyder september regn, i alla fall nu på kvällskvisten.. och då menar jag inget futtigt duggregn, utan ett ordentligt ösregn!

Allt har en baksida

Allt har en baksida, en bakgård eller i alla fall något som de inte är så nöjda med. Här i Kota Kinabalu var vi på marknad för några dagar sedan. Då fick jag se lite av den baksida som jag tycker att resandet medför. Visserligen skapar det medvetenhet och tacksamhet för andra delar, men det är så sorgligt när man ser djur som lider och människor som tjänar pengar på att förstöra det marina livet eller ekosystemen. Jag var i valet och kvalet om jag ens skulle ta några bilder -eftersom det på något vis kan bidra till att detta fortsätter. Jag vill egentligen inte ge någon publicitet till detta, men bestämde mig sen för att iaf ta bilderna och hoppas att det väcker någon liten reaktion. Jag kan i alla fall påpeka att det inte är smart att köpa eller på något vis stödja handeln med tex sjöhästar. Hundvalparna, kattungarna, marsvinen, hamstrarna etc etc bör man heller inte köpa eller ens ge uppmärksamhet eftersom det betyder att handeln kommer fortsätta under dessa former. Dock är det ju hjärtskärande när man ser de små krabaterna ligga där i sina små burar, inget annat ville jag än att släppa ut dem och ta med dem allihop..fy bubblan vad hemskt det är..