Till Stellan och Fredde

Närmare beskrivning behövs knappast:)

5/8 Vrakdykning

El Mina wreck




David nyss uppkommen ur vågorna


Hela dykgruppen, jag i mitten!



Jag i vattnet precis innan nedstigning.



Jag innan första dyket för ca en vecka sedan



Dyktankar


Fy fan vad läskigt det var att gå ner.. Vi såg inte ett skit vattnet var alldeles grumligt, hajen temat började spela i huvudet direkt..haha.. När vi kom till linan så gick vi ner till vraker i El Mina, det var fantastiskt! Skeppet var en gåva till Egypten från Sovjet och det sänktes av Israelerna efter 6-dagars kriget. Det var hur coolt som helst att utforska. och fantastiska stim med småfisk, sjöstjärnor på skrovet och sjöborrar. Jag och Craigh gick in i skrovet och då kändes det riktigt äventyrligt att dyka. När vi simmade in i skrovet såg vi ett gigantiskt stim med små glasfiiskar- det var helt obegripligt bra! De två nästkommande dyken såg vi inte så mycket stort, men mycket fint! David håller på att avsluta sin kurs nu, och vårt sista dyk för dagen gjorde vi tillsammans. Jag gjorde navigering och David och Sam testade det också. Haha, jag höll nästan på att glömma..haha.. Jag och David väntade på att Sam skulle komma tillbaka från sin navigationsrunda, precis brevid David kommer det plötsligt en bajskorv nerflytande, jag ser den och pekar till David att vända sig om...Minen han gjorde när det gick upp för honom att det var bajs som flöt förbi var obetalbar. Vi skrattade nog bort säkert 30 bar. Det var en bissar upplevelse- eller som David uttryckte det - det var abjört..
Fatta och förstå, vad är chansen liksom..? Detta händer bara mig och David.

Inga hajar än och inga sköldpaddor under dyken, men jag hoppas på imorgon! David är klar idag men jag ska djupdyka imorgon och göra det eventuella nattdyket. Jag tror iof att David också kommer göra nattdyket med mig.
Ikväll ska vi ut och käka med Craigh, Hannike, Sam, Meena och det holländska paret. Jag är trött, men jag tror att det kommer att bli trevligt.
Inbjudningar till London och Sharm el Shaik börjar trilla in, så vem vet var nästa resa går:)

Hittat Nemo!

Idag har vi hittat Nemo! I sina små anemoner lekte clownfiskar medan vi tittade på. Idag har vi haft en fantastisk dag ute på revet. Det var ett veritabelt akvarium med massor av vackra fiskar i alla olika färger. David lekte med fiskarna på botten tillsammans med sin instruktör Hesham. Vi har träffat ett helhärligt par från England som heter Meena och Sam. De går samma kurs som David och han lärde känna dem igår. Idag träffade vi även Sydafrikanen Craigh ( För er som hört låten med Steven Lynch så vet ni ju att det är Jesus bror..haha Craigh Christ hahaha) han är divemaster och bor i Sharm el shaik sedan några månader tillbaka. Han reser ihop med några personer från Holland som också var med på trippen idag. Craigh kom med massor med bra förslag på vad man kan se och var man kan bo etc här i Egypten - så vill ni komma hit- hör av er:) Jag gjorde mitt första adventuredive, vilket blev ett driftdive. Jag såg krokodilfisk, blev jagad av en triggerfish som är ungefär 50cm och väldigt territoriehävdande, såg vit muräna och tonfisk. David den jäveln såg eagleray och en 4 meters muräna.
Det är skönt att ha träffat lite kul folk. Craigh är urtypen för en resande själ. Han har kuskat runt i 4 år och planerar att fortsätta ett tag till. Sam och Meena bor på vårt hotell och vi ska träffa dem för middag ikväll. Meena håller på med reiki och arbetar deltid på ett hospice och ett sjukhus, samtidigt som hon är egenföretagare och har egna kunder. Sam är sjukgymnast som börjar bli införstådd i Meenas reiki värld:) * David skakar på huvudet och säger att det är mumbojumbo*
Craigh jobbar som divemaster, paintball instructor och servitör när det krävs, haha, David kallar honom lejonkungen eftersom han har lika långt, blont och lockigt hår som jag. Dagen avslutades fantastiskt med en båtfärd på ett lugnt hav tillbaka till hamnen. 4 delfiner gjorde oss sällskap och själaglada! De var så vackra!
Imorgon blir det vrakdykning!

Dykning

Efter den första dykdagen ute på båt så mådde jag inte så bra, jag var märkbart påvärkad av sjögången även om det var en ganska stilla dag till havs. Det stör mig.. Jag tycker ju att mina sjöben borde vara bättre. vattnet i öronen hade visserligen en viss inverkan tillsammans med vätskebrist men det var i vilket fall oroande. Eftersom det påverkar lusten att dyka om man mår illa och känner sig ostabil. Hummmpf, inte brååååååååå...

Ska dyka två dagar för att ta mitt avancerade cert. Jag måste erkänna att nattdyket skrämmer mig något. Det är läskigt med mörker, särskilt i vattnet tycker jag. Usch det känns som att jag bara skriver en massa om mina rädslor hela tiden - snacka om att all cool attitude is gone:P. Nåväl det är som det är..

Flickan som lekte med elden

Nu har jag läst ut boken “Flickan som lekte med elden” av Stieg Larsson. Boken är ganska bra och jag skulle gärna likna den vid Tarantinos film Kill Bill som kom ut för att antal år sedan. Det känns som att Larsson byggt sin karaktär Salander utifrån samma mönster som Tarantino byggt sin karaktär........ de har nicknames I djurvärlden. Wasp I Salandes fall och....... båda kvinnorna letar efter en man som de känner och båda har blivit utsatta för grova hemskheter av dessa män och söker nu sin hämd. Gillar man Tarantino och Kill Bill kommer man nog att gilla “Flickan som lekte med elden” Nu läser jag uppföljningen “ Luftslottet som sprängdes”också av Stieg Larsson

ps..ca 1 dag senare..Har just avslutat "Luftslottet som sprängdes" och anser att den är en helt ok uppföljare på "Flickan som lekte med elden" men med ett något väntat förlopp i handlingen.

Funderingar

Jag har funderat över vad jag ska skriva här I bloggen, jag hade ju tänkt att ni skulle få läsa något med lite mer substans än bara “här är det varmt- jag svettas och dyker” inlägg.

Det finns så många pinnar att lyfta på I detta plockepinn att jag inte riktigt vet vad jag ska börja med.

I en taxifärd ner mot Hurghada centrum slog det mig. Vi kryssade igenom trafiken I rasande fart, taxichauffören talade knappt engelska och vi hoppades att han skulle föra oss rätt. Väl utanför det prydliga hotellområdet och det fina “nya hurghada” kom vi in I de riktiga livet. Som en bomb föll verkligheten ner. - Just ja, det var så här det var. Fattigdomen, människors liv som oavsett turismen existerar bakom kontainrar och coke cola reklamer. Genom smala gator och återkommande farthinder gled vi in I den egyptiska vardagen. Mannen som färdades I en skrinda dragen av en åsna, barnen som lekte vid ett fruktstånd, männen som rökte sin shisha I vägkanten. Slaktarna med kött hängande nästan på gatan och bensinmacken där folk hängde och rökte precis brevid. Jag trodde väl aldrig att jag skulle glömma...Som ett slag I magen rullade minnena från indien tillbaka. Med en något sur smak I munnen och ett tugnt hjärta återvände vi till hotellet efter att vi uträttat vårt ärende. Vi steg in I hotellet och gick till restaurangen, fy fan vad vidrigt allt kändes. Tusen rätter, ett tårtbord större än världen, galna turister (mest tyskar) som kräver ständig uppmärksamhet och som klagar på allt. Davids kommentar om det hela var “ Det har är ju fan absurt! Tänk om de bara kunde öppna upp det här för världen utanför så de som verkligen behöver det kan få det istället.” Jag kan nog inte annat än hålla med.Det känns lite ruttet att sitta I ett sagoslott och njuta av alla bekvämligheter när man vet att människor två kvarter bort har det väldigt fattigt. Det finns något väldigt skevt med att bo I ett centimeter städat område, när man vet att det endast är en mur ifrån smuts och fattigdom. Det är som att befinna sig I en väl regiserad film, där man ibland kan stiga utanför kulisserna. Det är jobbigt att vara utanför kulisserna, därför väljer de flesta att snabbt som attan krypa in I sin trygga chartervärld med förbestämda destinationer och trygga hemtama val. Tanken att en kortvarig chock är bättre än långdragna funderingar och potentiellt förlängt eget lidande är tilltalande. Människor, nya kulturer och omtumlande tankar är tryggast I liten dos. Jag antar att jag tillhör en liten grupp störda människor som tycker att det är fashinerande att bli skrämd... Kanske främst av mina egna fördommar som jag på detta vis tvingas umgås rätt intimt med.