Tankar en dag som denna..

Lyssnar på Guns'n Roses, tänker på Emma och vårt arbetsrum på skolan. Blir lite nostalgisk och sjunger med lite tyst för mig själv. Jag sitter i köket "hemma" det vill säga i Hanneke och Craigs lägenhet. Jag ska resa vidare på fredag, och det känns lite konstigt att snart packa ihop väskan igen. Nu tar resan en ny vändning igen. Det är dags att knyta upp banden till Sharm el Sheikh och lossa ankar, nu väntar Petra och Wadi Rum. Sharm är ett ställe där jag skulle kunna stanna ganska länge, Oonas är en bra dykklubb och jag skulle kunna ta min divemaster där. Arbete som divemaster verkar som något som jag skulle kunna tänka mig att arbeta med, kanske inte alltid men definitivt som inkomst när man reser. Om jag har råd kanske jag tar min divemaster i Malaysia eller Thailand. Just nu suger dykningen musten ur mig både ekonomiskt och tankemässigt, det är så mycket som jag inser passar mig. Why, why, why? har jag inte gjort något åt det tidigare? Jag är tillbaka i resornas dilemma, jag vill inte komma hem och jag vill inte leva i limbo hela mitt liv. Jag funderar över vad lycka innebär och inser att det är olika beroende på var jag befinner mig. Här är lyckan att kunna åka ut till Ras Mohammed och dyka eller sitta på Oonas tak och snacka skit med folk och titta ut över Sharm och känna den varma kvällsvinden i håret. Det är också att se stjärnorna i öknen, att mata en hemlös kattunge, att leva utan en massa materiella funderingar och träffa människor som delar mina värderingar, funderingar och känslor.
Ju längre tid som passerar sedan jag lämnade Sverige desto mer känner jag mig hemma när jag egentligen är "borta".
Tiden flyger iväg här och jag säger som mormor "jag kommer fel på dagarna". Det är verkligen härligt att slippa fundera över vilken dag det är eller vad jag borde eller måste göra. Livet borde vara mer som det är just nu..