Fast i sand
I solnedgången ovanför Petra
Högt upp i sandstensbergen, lycklig så det spritter i kroppen
Jag utanför "skatten"
Vi körde såklart fast, Ghassab kör bra men lite galet, så han brassade rakt ner i ett sandhål mitt i ingenstans. Som tur var lyckades vi hitta några barn som sprang iväg för att hämta sina fäder som skulle komma med bil och dra upp oss. Eftersom det är Ramadan är det ju svårt att få folk att göra nånting, då de flesta passar på att sova under dagen, s9å det tog ett bra tag innan vi lyckades få nån hjälp. Väl uppe bestämde vi oss för lunch beduinestyle. Dvs bröd, te och lite sardiner med pressad citron över.
Här i jordanien har jag varit föremål för familjegräl och pengadispyter. Ghassab har en bror Ghassan, han tycker att jag ska betala mer pengar för att Ghassab tar mig runt på diverse turer. Ghassab har bott i tyskland i 17 år och tycker att pengar är idioti, så kontentan blev att jag under ett antal dagar blev utfrågad av Ghassan om vad och var jag gjort/varit under dagen och avv Ghassab instruerad att ljuga så det visslar om det. Jag har alltså inte varit och badat i döda havet, jag har heller inte varit i Wadi Rum och jag har absolut inte gått bakvägen in i Petra. Hahaha. Märkligt när man kommer bakom "turistridåerna" och inser hur det vardagliga livet ser ut och vilka maktkamper och bekymmer som råder i det vardagliga jordanska livet.
Nåväl, det är deras bekymmer för nu flyger jag all världens väg och lämnar Jordanien bakom mig, för den här gången. Nu befinner jag mig alldeles intill Gate 3 där jag ska ta flyget till Bahrain och sedan vidare till Malaysia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar