Återanpassning

Återanpassning till svensk vardag. Allt är så enkelt hemma, allt är så vant och just hemtamt. Jag känner mig delvis som en åskådare i min egen vardag, som att en stor del av mig håller på att falla i dvala och väntar på att väckas till liv igen. Jag kämpar för att hålla mig vaken, kämpar för att känna mig levande och tillfreds. Lugnet som jag kände inför att komma hem känns idag avlägset. Nu är jag hemma, vardagen är den samma och jag känner det som att jag inte vet var jag ska ta vägen för att känna mig tillfreds. Ifrågasättandet fortsätter ständigt och jag känner att jag inte kan prata med någon om det. Det är bara " so much " omgivningen vill lyssna på vad jag haft för mig under de senaste 3 månaderna. Jag känner mig lite som en alien i ett gammalt skal, skalet känner alla igen, men den som finns därinne är något annat. De spegelbilder jag fått under tiden jag varit borta är så olika de jag har här hemma och jag kan inte välja vad jag föredrar, eller få ihop det så att jag känner mig hel. Jag spenderar mycket tid med att fantisera om var jag ska ta vägen härnäst, mest för att jag inte vet hur jag ska hantera den ensamhet som jag känner. Det är inte min familjs, mina vänners, sambos eller bekantas fel att jag känner mig ensam, de vill väl. Det är jag..jag vill känna att det finns någon djupare mening. Jag vill FÖRSTÅ... farao.. att det ska vara så svårt..
Det kommer nog ta ett bra tag för mig att på djupet känna att jag har landat.. på ytan är jag både landad, assimilerad och färdig..