Första september är det alltså nu.. Var har tiden tagit vägen? Vad händer egentligen? Jag vet inte riktigt, just nu grubblar jag över min resrutt och planerar och planerar om i huvudet. Dels beroende på foten som dummar sig, dels beroende på pengar och de äventyr som jag gärna vill uppleva.. Farao att så mycket kul ska kosta pengar.. Tur att jag couchsurfar, annars vet jag inte hur det hade gått..Nu har det alltså gått lite drygt en månad av min resa, det känns som evigheter men samtidigt inte. Jag skulle lugnt kunna fortsätta i ett antal evigheter till om bara pengar funnits och åtaganden hemmavid ej funnits... Man kanske skulle ta och bo på Borneo? Eller i KL, eller I thailand, eller i Jordanien eller i Egypten? - eller nån annan spännande stans i världen..hmm..
Nåväl.. första september var det ja...
Första september låter som höst. Som gulnande löv på träden, som vissnande gräs och soliga vardagsmornar med dagg och rönnbär.
När jag tänker på September så fylls jag av lukten av omslagspapper till böcker, av lukten av luktsudd (minns ni? )känslan av nya jeans, inspark på universitetet, nervositeten inför nya klassen och lyckan att få inhandla nya böcker. September är en månad för nystart, en månad då nya saker händer och utvecklingen sätter fart. September avslutar sommaren men föder samtidigt hösten. September är sensommar nätter med varma vindar som övergår i kall morgonluft, september är nya sneakers i vått gräs påväg till skolan. September betyder snart tända ljus och varm choklad...
September är helt enkelt en toppenhärlig månad som allt som oftast glöms bort..
Här betyder september regn, i alla fall nu på kvällskvisten.. och då menar jag inget futtigt duggregn, utan ett ordentligt ösregn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej igen, du beskriver första dagen på hösten precis som det är idag i Uppsala. När vi gick till jobbet så mötte vi en mängd av studenter och skolbarn. alla på cykel och med målmedvetna miner. Jag njöt av den friska luften samtidigt som dagen förebådade sensommar värme och si, på väg hem från jobbet fick jag ta av jackan och nu sitter jag här och skriver till dig med solen som spelar i gadinerna genom ,nåja, hyggligt rena fönster.Det är verkligen en härlig tid att glädjas åt. Pappa är på landet med Kjell o Tova. De har, med viss möda lyckats få till en stabil grund för det tilltänkta vedskjulet.
SvaraRaderaAlla dessa dagar som kommer och går...som är livet.Pratade med några medarbetare på jobbet idag som ville ha hjälp att sortera och strukturera arbetsuppgifterna. När vi hållit på en stund så insåg de tydligt att det innebar att välja och ta ansvar för de val eller den prioritering man gör liksom att de både ville ha kakan och äta upp den. Så mänskligt och så vanligt. Vi vill ha alla födelar och inga nackdelar eller "baksidor" som du beskriver. Hoppas nu att du väljer med både hjärna och hjärta, blir bra i foten och slipper H1N1 viruset...beder moder i norr