Regn, regn och åter regn.

Idag regnar det och är askgrått på himmelen. Jag har just käkat lite te och mackor och känner mig lite nojjig inför stundande resa. Igår vaccinerade jag mig som sagt- det kostar pengar. Jag bokade min tillbaka resa från Borneo- det kostar pengar (om än väldigt lite får jag säga). Jag har börjat kolla på min budget igen och inser att det kommer bli tungt- usch. Den vardagliga stressen över att få "ends to meet" är fan inte att leka med. Just nu känns det som om jag vill tillämpa den klassiska strutstekniken och stoppa huvudet i sanden och ge fullkomligt fan i det ekonomiska. Vis av erfarenhet så vet jag ju att det är dumt, och vanligtvis ger mer problem i slutändan. Det är bara så lesst att behöva bli irriterad och orolig för pengar, när hela resan går ut på att släppa på ångestar och rädslor. Damn, det är mycket av sina egna funderingar och tankar som måste maglas när man ska resa. "Varför reagerar jag såhär?" "varför tänkte jag si eller så" osv. Det blir inte bättre av att det regnar heller, humöret går ofelbart precis in i koma och stannar där tills solens strålar kommer fram igen.

NEJ!! nu fokuserar jag ju på det negativa igen och kör in på gamla spår med analys som ljuslykta, ältande som karta och irritation och rädsla som destination..Farao det är ju precis detta som jag MÅSTE släppa.

Jag vet vad jag gör - jag köper återresan idag- sen är det skitsamma om pengarna far iväg, då vet jag iaf att jag kommer hem när jag måste. Sen får det farao lösa sig.

HAHA! Jag blir lite glad åt att det är så oansvarigt, icke vardag, icke Sverige Ewa, att jag nästan kan dö; men ekonomi ska fan inte få sätta käppar i mina hjul nu!!

Jag säger som Emil i Lönneberga: "det här är ett sånt påhitt som Guds änglar klappar i händerna åt"